"Mozart var förvisso också framgångsrik, men han fick också uppleva mycket sorg. Den ödesdigra, andra turnén till Paris var över. Mozart hade den här gången rest tillsammans med sin mor, men hon hade insjuknat och avlidit i den franska huvudstaden, och lämnat den världsfrånvarande 23-åringen ensam. Han såg ingen annan utväg än att vända näsan hem mot Salzburg för att på nytt tillhöra ärkebiskop Collorados tjänstefolk. Medan Mozart var i Paris hade hans älskade Aloysia övergivit honom och gift sig med en skådespelare. Det var i denna kaotiska stämning Mozart 1779 komponerade Sinfonia concertante i Ess-dur (K364) för violin, viola och orkester. Men Mozart lät inte sina kompositioner speglas av den sinnesstämning han befann sig i. Tvärtom brukar verket betraktas som hela genrens glänsande höjdpunkt. Den firade dirigenten Leonard Bernstein säkrade 1957 med West Side Story att hans namn för alltid kommer att förknippas med musikalgenrens genombrott. Lite orättvist är det väl att just detta verk kommit att bli det mest kända ur hans mycket omfattande produktion, men hans tre symfonier, solokonserter, mässor och mycket annat väntar fortfarande på att upptäckas av en större publik. West Side Story bygger på en berättelse i Romeo och Julias efterföljd, och träffade publiken rakt i hjärtat. Det var många som rynkade på näsan när den konstnärlige ledaren för anrika New York Philharmonic Orchestra komponerade något som man klassade som populärmusik. Men det är ingen tvekan om att West Side Story rymmer musik av allra högsta kvalitet, och det är så mycket viktigare än att höra till den ena eller andra genren. "
Stig Jakobsson