"Numreringen av Mendelssohns symfonier är mycket missvisande. Den säger ingenting om när verken skrevs, bara i vilken ordning de publicerades. Och Mendelssohn hade mycket svårt att bestämma sig för när han verkligen var så nöjd med ett större verk att han ville lämna det ifrån sig till tryckeriet. Efter att före fjorton års ålder utan större problem ha komponerat tolv fullständiga symfonier för stråkorkester, blev det mer komplicerat med de återstående fem för full orkester. Den stora symfoniska kantaten Lobgesang (Lovsång), fick heta symfoni nr 2, fullbordad 1840, men hans ’Italienska symfoni’ fick nummer 4 trots att den var fullbordad redan 1833, och hans symfoni nr 5, Reformationssymfonin, var färdig så tidigt som 1830! 1835 hade Mendelssohn utsetts till ledare för Gewandhausorkestern i Leipzig, och han lade ner ett stort arbete på att höja stadens musikaliska standard, dels genom sina egna verk, men också genom att flitigt spela den musik som skrevs av hans samtida kolleger. Hans insatser gav eko långt ut i Europa, och hans egen musik blev känd i alla musikcentra. Lobgesang skrevs uttryckligen för att i Leipzig i juni 1840 fira 400-årsjubileet av Johann Gutenbergs uppfinning av boktryckarkonsten med lösa typer. I detta verk tar Mendelssohn vid där Beethoven slutat med sin nionde symfoni, ett verk som vid den här tiden bara var 16 år gammalt. Efter de inledande tre orkestersatserna lade han in en kraftigt utbyggd körfinal vid, fylld av bibeltexter och med koralen Nun danket alle Gott och en körfuga som avslutning."
Stig Jakobsson